Okej så..

polisen körde mamma till piva

hon vägrade stanna så hon fick åka hem

sen bestämde vi oss för att polisanmäla dessa

poliser

pga saker dem gjorde.

Sen gjorde poliserna en orosanmälan till soc

Soc ringde till pappa men han svarade inte

men då ringde dem hem och då svarade mamma

dem pratade lite sen tog det ett tag sen ringde dem

till pappa då svarade han och

då sa dem att dem ville komma

hitt, så dem kom hitt sent igår kväll

sen åkte jag till bup

för jag behövde prata ut om

det som hände igår..

jag pratde själv först sen

pratade både jag läkaren

mellanvården och mina föräldrar

undertiden mina föräldrar

väntade pratade dem med soc

nu ska jag, min pappa, min mamma

och min syster till soc..

funderar på att berätta allt

för soc så jag får hjälp

Okej så bara ett litet snabbt inlägg för behöver skriva av mig lite
Okej så det började med att mamma pratade med en kompis hon somnade och kompisen ringde 112, polisen kom hem till oss, dem pratade med mamma och gjorde henne arg, polisen skrämde upp mig så mina armar är förstörda igen.. Jag frågade om jag fick gå över till en kompis, och nu sitter jag här.. Hoppas ärligt på att åka in till psykakuten sen för jag orkar inte nu, är förstörd ärligt, jag vill dö. Skakade och grät, låt mig försvinna nu.. Aja tror jag ska åka in sen när polisen åkt så ja..

Mina föräldrar ska skiljas..

pga mitt mående..

Dem har bråkat sen i december efter mitt

första självmordsförsök..

Kanske redan när dem fick reda på hur jag mådde..

När den där fucking kuratorn ringde hem

och förstörde allt

Jag skulle levt med mitt mående i hemlighet annars

men hon förstörde

Nu står jag här

med samtal hos BUP hela jävla tiden

möten med mellan vården 

polisingripnaden

självskadande

ätsrörningar

allt pga BUP och mellan vården

tack vare dem har det blivit värre

senast polisen gick in var i torsdags för två veckor

sen då jag berättat för mina förljare på instagram

att "nu ger jag upp" en av dem

ringde polisen oh räddade mitt liv

Där satt jag i polisbilen och pratade med

den kvinnliga polisen

innan jag satt där folk fick förbi och bara tittade på mig

tillslut sa polisen "Ska vi gå och sätta oss i polisbilen

ifall det kommer fler så dem slipper titta"

Detta va inte sista gången dem kommer

att få hämta mig pga mina självmordstankar

det komemr hända igen 

för jag orkar inte mer

jag vill inte ens mer

Mina tårar rinner dagligen

Jag skär sönder mina handleder

Jag svälter mig

Jag stoppar i min kropp tabletter som dem inte vill ha

Jag går på medicin för att må bra

Dem pratade om att sätta in antideprisiva

men dem gjorde inte det

för jag ska börja på dbt

Men jag tror att jag behöver antideprisiva

men då får jag inte vara hemma mer

då måste jag vara på BUP

eftersom jag självmordsbenägen

Jag vill bara att allt ska vända

för jag vill må bra

Hej

Är en tjej på tretton år som lever med psykiskohälsa

Kämpar för ett frisk liv utan självskadebeetde och självmords försök

Jag har ätstörningar och skär mig själv. Jag har varit på sjukhus

ett antal gånger för att jag tagit överdos och varit inlagd på BUP ett antal gånger

Jag hade en blogg tidigare om mitt liv som jag tog bort då mina

föräldrar fick reda på den. Jag äter lite så fort mina föräldrar börjar bli

oroliga men annars håller jag mig till självsvält

På denna bloggen kommer ni få följa min kamp till ett friskare liv

Kommer vara både negativ och positiv, kommer skriva om det mesta som

hänt under mitt liv. Det kommer också troligen va TW på en del av

inläggen då jag kommer skriva om självskadande och självsvältning

om min syn på min kropp, vad jag tycker att jag förtjänar..

Jag gråter mig dagligen till söms eller så sover jag ingenting

Gråter på natten, ler på dagen

lever som om jag skulle dö dagen efter

ler för att inte visa smärtan

Ler så det verkar som jag aldrig gråtit

Kämpar som om jag aldrig förlorat livskampen

Älskar som jag aldrig blivit sårad

Lever som jag kommer dö imorgon

Kommer vara anonym här ett tag iallafall:)